En humoristisk diakon i Nora sa att vi bor i Kanans land och han har så rätt. Skulle vara tuff i morse och skotta. Hann precis få tag på snöskyffeln och ta ett par tag så halkade jag till och fick tag på altanräcket. Hjärtat i halsgropen och in till värmen och katterna. Svarten och Grålle satt i dörröppningen och väntade på mig. Nu har Svarten lämnat sin plats i min broderifåtölj.

Blir nog en mindre bra dag idag – brände vid vällingkastrullen och fick ägna 20 minuter till att göra den ren med Svinto.

Försökte lägga in en fin bild på en istapp men så fort jag föröskte blev det den hemska fyrkantiga gubben som varnar för jag vet inte vad.